annaniha frisör&stylist

I bland känner jag ett så fruktansvärt stort sug efter att bara skriva. Skriva och skriva tills fingrarna blöder, formulera mig rätt, sitta och pyssla med varje mening tills allt blir perfekt, skriva perfekta texter och publicera dem. Jag älskar tanken på att det nya samhället med alla sociala medier gör det möjligt för vem som helst att agera journalist. Vissa med mer framgång än andra. Jag älskar att läsa inlägg av Hanapee. Jag älskar att läsa inlägg av "vanliga" unga människor som har sunt förnuft. Ibland känns det som att det finns på tok för få sånna.

Jag har så lätt att bli arg över hur samhället ser ut idag. Då och då sitter jag där framför facebook, jag och min ilska, och vill publicera det ena politiska statmentet efter de andra, men så känner jag av någon anledning att jag inte orkar ta stiden. Jag orkar inte sitta där framför datorn och se 20 kommentarer där nån dum idiot inte förstår varför man skulle använda ordet hen, som skriver dumma och korkade inlägg om att allt är invandranas fel. Ibland undrar jag på riktigt om vårt samhälle kommer gå under snart, de kan ju bara vara en tidsfråga. Samtidigt som jag tycker att det dyker upp fler och fler människor med sjuka värdsuppfattningar ser jag att det också blir fler och fler som vågar ta striden. Den som jag inte orkade ta.