${Somersault}
Jag förstår inte hur jag kan ha missat att skriva om mitt avsked från Per.
Jag skulle nämligen vara ledig på fredag så jag var tvungen att ta farväl redan på torsdag. Mina ögon tårades och livet kändes allmänt surt och jobbigt. Jag hade börjat gilla journalisten Per.
Han var kung den där Per tänkte jag när jag åkte därifrån. Han kommer man aldrig se igen, tänkte jag medan tårarna rann nerför kinden.. okej, nu tog jag skämtet alldelens för långt, men ni fattade poängen.
Men sen när jag och mitt gäng skulle spela biljard i går kväll, vem var där om inte Per?!?! (jag trodde det bara var gamlisar med stora stjärtar som spelade biljard) Jag hamnade i ett kroniskt chock tillstånd och kunde bara häva ur mig små ord som "Hjälp, dig trodde jag aldrig att jag skulle se igen" och andra vänliga fraser.
Det var en rolig dag.
